Gulnäbbad glada

	Gulnäbbad glada; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Rovfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Milvus
Art	Gulnäbbad glada; M. aegyptius
Vetenskapligt namn
	§ Milvus aegyptius
Auktor	(Gmelin, JF, 1788)

Gulnäbbad glada^[2] (Milvus aegyptius) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar som förekommer huvudsakligen i Afrika.^[3] Den är mycket lik brun glada och behandlas ofta som underart till denna. Fågeln förekommer i Egypten, Afrika söder om Sahara samt på Arabiska halvön. Den minskar i antal, men anses ändå vara Afrikas vanligaste rovfågel.

Kännetecken

Utseende

Gulnäbbad glada är en medelstor (50–60 cm), brun rovfågel med långa och smala vingar, lång och grunt kluven stjärt och gracil flykt. Den är mycket lik nära släktingen brun glada, men har smalare och spetsiga vingar, så att den endast visar fem "fingrar" istället för bruna gladans sex. Vidare är stjärten något slankare och mer kluven, alltså mer likt röd glada. Tydligaste skillnaden är den helgula näbben, men detta kan vara svårt att se på håll. I fjäderdräkten är den generellt mer enfärgad, med bruna örontäckare istället för grå och mindre kontrastrik vingteckning.^[4]^[5]

De två underarterna (se nedan) skiljer sig något åt, där aegyptius är tydligt rostbrun, endast svagt streckad på bröstet och färgen på huvudet är densamma som på kroppen. Underarten parasiticus är tydligare streckad undertill och huvudet har en grå nyans som kontrasterar mot resten av fjäderdräkten. Fåglar på södra Arabiska halvön, vanligtvis behandlade som en del av aegyptius, är avvikande med roströd dräkt, blekare huvud, tydligt ljusare ögoniris och näbben ibland delvis grå. Vidare har de något annorlunda proportioner med något längre sjätte "finger" (femte handpennan). Det har föreslagits att denna population kan ha inslag av gener från brun glada.^[4]

Läten

Lätena hos gulnäbbad glada är helt lika de hos brun glada, ett gnäggande, ungtrutslikt "pii-e-e-e-e".^[6]

Utbredning och systematik

Gulnäbbad glada delas upp i två underarter med följande utbredning:^[3]

Milvus aegyptius aegyptius – förekommer i Egypten och nordöstra Afrika samt på sydvästra Arabiska halvön
Milvus aegyptius parasitus – förekommer i Afrika söder om Sahara samt på Komorerna och Madagaskar

Andreyenkova m.fl. (2021) finner dock att gulnäbbad glada består av åtminstone två genetiskt distinkta mitokondriella linjer som inte motsvarar utbredningen för parasiticus och aegyptius. Exakt var gränsen mellan underarterna går är därför oklart, där krävs fler studier.^[7]

Arten har även påträffats i Marocko.^[8]

Artstatus

Tidigare behandlades gulnäbbad glada som en del av brun glada. Flera genetiska studier visar dock att den är genetiskt distinkt och faktiskt närmare röd glada än brun. De skilde sig åt alla tre under mellersta pleistocen.^[7]^[9]^[10] Tongivande International Ornithological Congress (IOC) urskiljer den tidigare som egen art och 2022 följde svenska BirdLife Sverige efter.^[11] Vissa, som Clements m.fl., behåller den dock än så länge som en del av brun glada.^[12]

Levnadssätt

Gulnäbbad glada påträffas i skogslandskap och öppna områden, även i byar och städer. Den är en allätare som intar en mängd olika sorters animalisk föda. Liksom brun glada ses den oftast flygande på medelhög höjd på jakt efter föda. Den samlas med övervintrande bruna glador kring gräsbränder och termitsvärmar, och tidiga morgnar påträffas den vid vägkanter för att äta av trafikdödade djur.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, troligast till följd av förgiftning, förföljelse, vattenföroreningar och överanvändning av bekämpningsmedel.^[1] Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världsbeståndet uppskattas till 1–2,5 miljoner vuxna individer.^[1] Den beskrivs som Afrikas vanligaste rovfågel.^[13]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn aegyptius betyder "egyptisk".^[14]

Noter

^ [a b c d e] BirdLife International 2020 Milvus aegyptius . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
^ [a b] Forsman, Dick (2016) Flight Identification of Raptors of Europe, North Africa and the Middle East, Helm Identification Guides,ISBN 9781472913616
^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 102. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] Andreyenkova, N.G., Karyakin, I.V., Starikov, I. J., Sauer-Gürth, H., Literálk, I, Andreyenkov, O.V., Shnayder, E.P., Bekmansurov, R.H., Alexeyenko, M.N., Wink, M. och Zhimulev, I.F. 2021. Phylogeography and demographic history of the black kite Milvus migrans, a widespread raptor in Eurasia, Australia and Africa. J. Avian Biol. 52: e02822: 1–19.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 79. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Johnson, J.A., Watson, R.T. & Mindell, D.P. (2005). Prioritizing species conservation: does the Cape Verde Kite exist? Proc. Roy. Soc. London (Ser. B Biol. Sci.) 272: 1365–1371.
^ Wink, M. och Sauer-Gürth, H. 2000. Advances in the molecular systematics of African raptors, sid. 135–147 i: Raptors at risk. Chancellor, R. D. och Meyburg, B.-U. (red.) WWGBP.
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Borrow, Nick; Remey, Don (2013). Field Guide to the Birds of Ghana. London: Bloomsbury Publishing. ISBN 9781408189023. https://books.google.se/books?id=tcwXBAAAQBAJ&pg=PA62&dq=yellow-billed+kite&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiT2eWBgebgAhXrposKHSFqBmgQ6AEIKTAA#v=onepage&q=yellow-billed%20kite&f=false. Läst 19 juni 2018
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör gulnäbbad glada.
Bilder & media
Wikispecies har information om Milvus aegyptius.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] BirdLife International 2020 Milvus aegyptius . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.

[forsman-4] [a b] Forsman, Dick (2016) Flight Identification of Raptors of Europe, North Africa and the Middle East, Helm Identification Guides,ISBN 9781472913616

[sinclair-5] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[Fågelguiden-6] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 102. ISBN 978-91-7424-039-9

[A1-7] [a b] Andreyenkova, N.G., Karyakin, I.V., Starikov, I. J., Sauer-Gürth, H., Literálk, I, Andreyenkov, O.V., Shnayder, E.P., Bekmansurov, R.H., Alexeyenko, M.N., Wink, M. och Zhimulev, I.F. 2021. Phylogeography and demographic history of the black kite Milvus migrans, a widespread raptor in Eurasia, Australia and Africa. J. Avian Biol. 52: e02822: 1–19.

[Mitchell-8] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 79. ISBN 978-84-941892-9-6

[9] Johnson, J.A., Watson, R.T. & Mindell, D.P. (2005). Prioritizing species conservation: does the Cape Verde Kite exist? Proc. Roy. Soc. London (Ser. B Biol. Sci.) 272: 1365–1371.

[10] Wink, M. och Sauer-Gürth, H. 2000. Advances in the molecular systematics of African raptors, sid. 135–147 i: Raptors at risk. Chancellor, R. D. och Meyburg, B.-U. (red.) WWGBP.

[BirdLife-11] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[CC-12] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[Borrow-13] Borrow, Nick; Remey, Don (2013). Field Guide to the Birds of Ghana. London: Bloomsbury Publishing. ISBN 9781408189023. https://books.google.se/books?id=tcwXBAAAQBAJ&pg=PA62&dq=yellow-billed+kite&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiT2eWBgebgAhXrposKHSFqBmgQ6AEIKTAA#v=onepage&q=yellow-billed%20kite&f=false. Läst 19 juni 2018

[14] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]